Helle

Lite fakta.....

Jag har etablerat ämnena ergonomi och kroppskännedom på Kungliga musikhögskolan, KMH, och Stockholms musikpedagogiska institut, SMI. Sedan 1999 är de obligatoriska moment vid musikutbildningarna vid dessa lärosäten.

1993-2017 undervisade jag på logonomutbildningen på SMI i avspänning och kroppskännedom. Det är en påbyggnadsutbildning som vänder sig till redan etablerade röstarbetare som t ex sångare och skådespelare. I mötet med deras yrkeskunskaper och erfarenheter har min förståelse slipats. Att få undervisa dem har varit av stor betydelse för arbetets framväxt.

1995-2017 undervisade jag på KMH. I mötet med blivande musikpedagoger och musiker av alla genrer (klassiska, jazz och pop, folkmusiker, kyrkomusiker, dirigenter) har mina kunskaper vuxit fram. Kroppen är allas huvudinstrument oavsett inriktning och erfarenhet.

inspiratörer

1991-1999 var jag med i dansgruppen Notre Dame. Kerstin Lindgren var vår konstnärliga ledare.

2001 bildades bandet Prijateli. Med dem hittade jag min väg in i den musikaliska improvisationen och folkmusiken.

Notre Dame

Helle Axel-Nilsson, Ulrika Holdar, Monica Åslund Forsén, Katrin Forsmo, Anna Rosén, Kersitn Lindgren, Eva Svensson,

Prijateli

Helle Axel-Nilsson, Ismahni Björkman, Golondiran Stone, Mihail Dinchev. Elin Folkesson

Hedrande

2015 fick jag G-klaven (för andra gången!) av studenterna på KMH. Denna utmärkelse delas ut till en person på skolan som gjort något extra för studenterna.

Mitt tacktal:

Jag är så oerhört glad och stolt över att ha fått G-klaven. Igen! Jag känner mig hedrad och ärad. Det är den finaste utnämningen man kan få på kmh: för utan studenter - ingen skola, så vad ni värderar är det viktigaste.

Att jag jobbar kvar här är främst för ynnesten att få möta er studenter. Det är ett förtroende att få vara med i er lärandeprocess. G-klaven är en bekräftelse på att det jag gör, och hur jag gör det, är viktigt för Er och Det är viktigt för mig.

Jag undervisade häromdagen en allumn som nu verkar som musiker sedan många år, med allt vad det innebär av konserter, skivinspelningar och evenemang. Denna gång jobbade vi med stressen kring "vad ska folk tycka?" som triggades av beroendet att lyckas för att på så vis få fler jobb. Hen upptäckte att det blev en helt annan inställning till musicerandet om det byggde på ett behov av att få ett erkännande från kollegor och publik, eller om det var ett genuint intresse för mötet, som var drivkraften.

Jag insåg att även för min egen del suger behovet av erkännande musten ur lusten.

I ett högpresterande sammanhang som KMH är det lätt att tappa bort sig själv och varför man håller på med musik om det är den yttre bekräftelsen på resultatet som främst värderas.

Att kunna behålla kontakten med sig själv för att vara öppen i mötet med musiken, medmusikanterna och publiken kräver övning även det.

Hur ser en undervisning ut som först och främst värderar mig för den jag är och inte vad jag presterar?

Hur ser en pedagogik ut som lär mig vara i kontakt med mina känslor istället för att försöka negligera och trycka undan dem?

Hur ser en examination ut som hjälper mig att ha kontakt med hela min potential, snarare än att jag försöker uppnå ett ideal?

På samma sätt som det inte finns någon skola utan studenter, så blir det ingen musik utan musiker. Så låt oss sätta studenten i första rummet och fokusera på hur den mår - som den unika människa den är med sina behov, uttryck och drivkrafter. Hur manifesterar vi i vår verksamhet värdet av det genuina mötet oss människor emellan som den viktigaste grogrunden för ett hållbart, och därmed livslångt lärande och musicerande?

Tack än en gång Studenter för att ni med denna utmärkelse visar på värdet av dessa frågor och kunskaper i undervisningen.

Marina Abramovics performance "The Cleaner" på Moderna Museet (klicka för länk till youtube).

Våren 2017 var jag med i

Vi var en grupp som med våra röster, tillsammans med dansare och körer, skapade den bärande stämningen i verket. Vi kallades för "the core-team" och var med under alla 7 dagar som performance framfördes.